När kollektivtrafiken behövs som mest går den som långsammast. I flera programpunkter tar Persontrafik upp forskning och problem kring framkomligheten för kollektivtrafiken och på vilka sätt den kan förbättras. Dessutom berättar Trafikverket om hur den nya planeringen av järnvägens kapacitet kräver en mycket större framförhållning än idag.

Trafikföretaget Nobina har i flera rapporter sedan 2019 pekat på stora bekymmer med framkomligheten för bussar. Bland annat framgår det att det råder stora skillnader i restid mellan låg- och högtrafik, framför allt i storstadsområdena.

– Restiden är som längst när vi har som flest resenärer ombord och deras uppfattning om framkomligheten är väldigt viktig för kollektivtrafikens attraktionskraft. Att vi inte kommer fram innebär dessutom att vi behöver fler förare och fordon. Om det går att köra snabbare kan vi spara enormt mycket pengar och återinvestera i ny trafik vilket bidrar till att fler väljer att transportera sig hållbart, säger Jonathan Pershaf, trafik- och affärsutvecklingschef på Nobina, som kommer att presentera rapporterna på Persontrafik.

Många länder har löst framkomlighetsproblemet med BRT, Bus Rapid Transit, som innebär allt från extrema system med bussmotorvägar till enklare lösningar som bussgator. Men vad som egentligen räknas som BRT är inte självklart i Sverige, förklarar Joel Hansson, forskare på Lunds universitet och K2.

– För att råda bot på förvirringen kring begreppet har vi utvecklat ett planeringsverktyg som ska göra att man snabbare resonerar sig fram till vad man vill åstadkomma när man ska starta ett BRT-projekt. Jag kommer gå igenom de olika delarna på Persontrafik.

För att skapa bättre förutsättningar för fler och mer pålitliga tåg har EU antagit en ny förordning om användningen av järnvägens kapacitet. Den kräver att infrastrukturförvaltare långt i förväg planerar hur kapaciteten ska användas och tåglägen fördelas.

Förordningen kommer tas upp på Persontrafik med ett avslutande panelsamtal där bland annat Gulli Saeidyfar, programansvarig på Trafikverket, medverkar.

– Den nya förordningen kommer innebära stora förändringar. Bland annat ska Trafikverket ha förmåga att i ett tidigt skede identifiera kapacitetsbrist och i dialog med tågföretagen göra en fördelning som motsvarar de faktiska behoven och nyttjar kapaciteten på bästa sätt. Syftet är att skapa mer stabilitet, möjliggöra ramavtal och ge större flexibilitet, till exempel genom tilldelning i rullande planering, säger Gulli Saeidyfar.

Text: Paula Isaksson